I ett land utan sångfåglar.
Kiev. Ungern. Herre gud. Jag är glad att vara svensk. Inte nog med att det är det hemma är drygt -12 och här -25.
Nej i detta land pratar man likt kråkor, fräs och tjafs. I Sverige sjunger vi, lägger melodi på allt, som när en koltrast utbrister i morgonsång!
Skämt å sido, kallt är det och drygt tio minus extra än när jag åkte ifrån Stockholm. Vilket inte märks egentligen då jag ligger inomhus på en lång bänkrad av stålstolar. Räds inte. De har stoppning, om två centimeter, stenhård gummi.
Förutom att planet från Arlanda lyfte 45 minuter sent så har resan flutit på. Jag har ju ingen direkt brådska då jag flyger härifrån imorgon, 14:00 lokal tid.
En graciös amish/jude som satt framför mig på planet sticker ut ur mängden, annars ser allihopa här likadana ut, inget ni missar!
På flygplatsen just nu skuttar fyra tomtar runt och städar, det finns tre tax-free två pubar och en restaurang, som för övrigt har slutat servera mat. Vad gör man då? Jo, jag tog mitt pick och pack. (en liten väska endast tillhörande ett rör Mentos(red berries) ett par byxor en tröja, tandborste och diverse papperarbeten.) gick till närmsta shop och köper sig 400g choklad! Klarar mig hela natten på det här.
Nej nu ska jag gå en vända till, ta sig en sängfösare kanske!(?)
En liten parentes bara.
Jag har observerat att 91% sv alla killar kör stenhårt med mullet-frisyren. Stekhett! Jag ska ta med den hem sen.
På återseende i morgon!
//m2b
