Uppdatering.
Bytt hotell.
Oj, nu tog visst internettiden slut.
En pissmyra pa tangentbordet!!
Som sagt nya planer, det verkar som att vi fors dit oroligheterna ar men det blir nog bra.
Vi lamnar hotellet klockan 06:00 lokal tid och har en 26 timmar lang bussresa framfor oss innan vi nar Kuala Lumpur.
Jag sjalv ar lite trott pa Chaweng just nu, manniskohandel djurshower och alla dessa jakla kostymnissar sen ar det ganska skitigt ocksa, dar turister inte forvantas vara. Det rinner en flod lite langre in i landet och det ar tydligen dar man slanger sopor. Ruskigt trakigt att turisterna kommit dragit med sig pesten. De borde varna om sin natur och sitt djurliv. Okey, de har nationalparker och liknande bevarande stallen vilket ar vldigt bra. Men resten da? Man ser att vissa delar haller pa att forfalla. Forutom allt det daliga jag namt sa ar det anda ett riktigt gemytligt land, dess invanare ar sjukligt vanliga och staller upp pa det masta.
Har inte sa mycket mer att skriva. Idag har det varit en heldag med sol i varje fall och jag har blivit ruskigt brun, eller halvbrun iaf, mer vantas!!
(Nu ar myran pa skarmen...)
Malaysia nasta alltsa!
Pa aterseende.
/Marcus
Regn..
Har i staden ar det lite mer liv an pa Koh Phangan maste jag saga, men det har ju en baksida ocksa. Varje kvall ser man gamla man men ocksa ganska unga killar ga med thailandskor i handerna. Valdigt hemskt indeed!
Men nagot som jag nastan tycker ar annu varre ar nar folk gar runt och slanger med apor, stora odlor och ornar, det ar valdigt hemskt.
Forutom denna baksida sa kan jag beratta att vi traffade ett gang oldies fran Sverige pa vagen till denna o, skona och typiskt Svenskar. En av dem smet fore i kon dar man skulle hamta ut biljetter till farjan, och likt en amerikansk film var det en liten kille som slog honom hart pa axeln och med en franska accent sa ^Hey, you can not do that, you idiot!!^ och precis efter det lopte resten av kon amok, haha. Alla borjade peka och skrika pa honom och sen skrek de ASSHOLE och puttade pa honom. Nagot som var sjukt kul da han var over tva meter och minst ett huvud langre an alla, men han ryggade snabbt tillbaka och sprang darifran!
Pa Phangan gjorde vi en utflyckt till Koh Ma. En riktigt fin o stranden pa fastlandet var underbar. Att det var Bland varldens basta snorkling marktes! Men havsbottnen bjuder pa mer saker an fina fiskar och sota sjogurkor.. Har trampat 7 hal pa bada mina fotter, man maste verkligen se efter vart man gar, och redan andr dagen pa stranden i Had rin skar jag upp min storta pa nagonting, jag har nog alla sjuktdomar och virus som gar att fa dar nu tror jag!:p men men skit samma. Jag trivs som fisken i vattnet och de langgrunda vagfria stranderna ar det perfekta paradiset.
Farjan till Samui var ok och just nu bor vi i en bungalow nara stranden. Det ar en ganska stor en med TV, AC varmvatten och frys sen en stor sang. Ganska fint egentligen. For endast 600 B per natt, vilket ar jattebra. Att det ar billigt har marker vi av och an sa lange har vi gjort slut pa ca: 250 i snitt per dag vilket inkluderar allt, mat, vatten, shopping & boende!
Som sagt, Chaweng storre stad an de andra vi varit i och har finns massor att se, riktigt fina hotell och riktig fina matstallen, butiker och stand. Tva Donken restauranger och Burger king, Subway mm. Det marks kanske lite for mycket att turisterna tagit over detta land lite for snabbt.
SKulle bara bli nagra minuter vid datorn men 5 blev 10 och 10 minuter blev 45, sa nu ska jag ta och ata nagonting tror jag! Dohungrig eftersom vi inte kunde ga ut i morse, da var det SPOREGN*1000.
Vi hors och ses! Kommer formodligen in ikvall klockan 22:00 lokal tid (16:00 svensk tid) alla internetcafeer stanger sa tidigt.. Men jag ska smora riktigt!:)
/Marcus
Danska skallar och Svenska vikingar!
Eftersom det aer blodbad i Bakngkok beslot vi oss for att ta in pa forsta basta hotell. Ett valdigt bra rum, nara flygplatsen, fri transfer och frukost inkluderat for ca 100:-, vilket ar galet bra. Eller ja, frukosten kan man ju kanske inte riktigt kalla thailandsk frukost.. De vill vara mer internationella an vad vi vill att de ska vara, vilket jag tycker inte alls ar bra! Hur som helst, tva egg, tva sma prinskorvar och tva sma rastade brod med marmelad och skinka. WTF?! Jag kanner da att jag vill kanna den inhemska kulturen nar man kommer till ett sant har land. Tyvarr har val de anpassat sig efter oss turister lite for mycket. Men jag ska absolut inte klaga, alskar detta land! Varme och roliga manniskor overallt!
Nar jag vaknade efter en skon natts somn och gick ut pa balkongen sag jag 7 stycken piketbussar med rusande fart kora mot centrum.. Val pavag till flygplatsen i taxin sag vi vagsparrar overallt, militarer som korde om oss om och vart annat. Forutom det kande vi inte alls av den sk oroliga stamnigen.
Planet till Koh Phangan var forsenat och lyfte inte forens 15.00 vilket marktes nar vi kommit fram. Val dar pa en skitliten flygplats sprang vi mot nagon biljettlucka och lyckades kopa en biljett till den sista farjan for dagen. Eftersom vi var sa sena til flygplatsen korde bussen minst 120 km/h HELA vagen! Vi hann i alla fall med farjan, som jag trodde skulle ta oss till varan mellanlandning ganska snabbt, men nej da. Vi satt och gungade pa en bat i 3 och en halv timme, jippie!
Framme vid piren tryckte vi oss in i en tuck tuck med vara nya vanner, Tva Danskar, en Svensk, en Engelska och en Fransman. Eftersom Danskarna har backpackat sedan December och var erfarna med over 30 ar pa nacken hade de ganska bra koll pa stallen lite overallt i Thailand. Darfor akte vi till en strand med mycket valmojligheter, Haad rin beach....... Kan inte saga mer en de dar punkterna, haha! Har anordnas fullmansfester for minst 50,000 besokare varje manad, aven halvmansfester varje manad gar av stapeln, eller ja.. varje kvall! Det ar en partystrand utan dess like.
Nu var det dags att kirra boende, fransmannen gick sin kos, skon kille! Skulle vara borta ca en manad och hade en vanlig liten ryggsack med sig, langt har och riktigt lo:kig.
Svensken (som vi tyvarr annu inte har namn pa, fast vi umgatts i snart tva dagar) och Engelskan delade ett sen jag & Ida, pa stallet Same Same. Danskagt och darfor fick vi ett ganska bra pris da det Danska-paret kande agaren. De andra slaggade direkt, men jag och Ida gick ut och kakade lite samt gjorde en sightseen. Vi sag havet och gick dit, snuskigt varmt i vattnet. UNDERBART! Men val pa stranden pagick festandet, over hela stranden spelades valdigt hog musik ur de stand som stod och salde hinkar med sprit. Alla var fulla, endel patanda.. Ja vad sager man, men de hade nog kul!
Val inne pa Same Same vantade en fasansfull natt.. Musiken hordes anda fran stranden, den slutade halv fem. Det eviga ravedunket ilade i mig, pa ett daligt satt! Inte manga tillars somn i natt som sagt.. Oj, glomde saga tva detaljer, det var ingen madrass i sangen sa vi sov pa fjadrarna, val nar musiken stannat var det en stillsam, tystnad, var nog och snuddade Nirvana.. Men en halvtimme senare kom den tredje overraskningen. 40 tuppar och hons pa bakgarden som alla gal samtidigt.
Det blev en till synes tidig morgon, men det var det vart! Solen sken och de varma vindarna ven i mitt har.. God, detta ar ett paradis! Frukosten Blev pannkakor med honung och farska frukter till, for endast 30:-
Har mestadels utover det legat och glassat pa stranden, forsokt suga in alla intryck men det ar inte latt! Allt kommer pa samma gang, som tur ar sa ar 98% av dem bra intryck!
Jag och Ida har umgatts mycket med Svensken idag som skall pa en yhoga-andlig-meditationskurs i en manad pa on, skulle kanske vara bra for mig med..
Val, nu ska jag logga ut fran internetcafet, har skrivit pa det har i 52 minuter nu!
Mer uppdateringar kommer i helgen, da blir det kvalserien om inte annat. Hoppas att det gar att se har!!
For den som vill sa loggar jag in i helgen.. Fredrik, Bjorn, skaffa Skype, och sjalvklart alla andra som vill horas med!
HEJDAA!!
Ida halsar att livet aer goooeeett, kan inte annat an att instamma!
\ Marcus
Cold day in the sun!
Jag ska fatta mig kort, nu beger vi oss till Arlanda!
Hälsningar
/Marcus
Från KYLA till värme!
Godmorgon!
Gårdagen var väldigt lyckad. Bastubadandet resulterade i många erkännanden och givande samtalsämnen.
Maten smakade gott, drickat gjorde sitt och som vanligt samlades grabbarna i köket för att lyssna på musik. Planer smeds och framtiden ser kanske lite ljusare ut.
Efter att ha blandat en Irish coffee på Tequila var det dags att köra ett sveprace. Eftersom tjejerna bangade bodyshots fick vi göra det originellt, lite tråkigt med det börjar bli en tradition!
När det väl var dags att gå mot staden bet den svenska kylan in på riktigt. Den till synes ganska korta promenaden blv allt längre och längre mellan kisspauserna.
Väl framme i civilisationen möttes vi av ett gäng grabbar på 12 år(!) fjortisfylla2000 var ett faktum. Väl där förlorade vi en av våra män, Sörhuus som tydligen kände igen utbölingarna som var i Ludvika för första gången och skämde ut sig.. Framme vid Solo klockan 01:00 och vi beslöt oss för att inte gå in utan istället splittrades vi, kärlek i form av kramar och värmande ord utbyttes innan var och en gick hem till sitt.
Har inte så mycket mer att skriva, känner mig stressad eftersom jag börjar om 18 minuter!..
Sen blir det till att flytta ut allt ur lägenheten med hjälp av Björn, efter det ska jag packa det sista(!!!!!!)
Ja det är ju inte speciellt långt kvar nu..
Over and out!
/Marcus
Från värme till värme.
Solen har vaknat åter igen och våren är nära! Men något som är närmare är kanske alla blöta fötter och dagar där man inte vet om man ska ta vinterjackan eller vårjackan. Allt detta kaos och velande slipper jag eftersom mitt plan mot Asien lyfter 18:30 på Tisdagskvällen.
I hela två månader ska jag vandra i packpackarnas sedan länge nedtrampade fotspår. Endast jag och min ryggsäck mot ännu oplanerade destinationer. Helt själv är jag förresten inte, min underbara flickvän Ida följer också med på detta äventyr.
Kvällen idag spenderas i ett hus utanför den pittoreska staden Ludvika. Där det händer så mycket mer än skratt och livliga samtalsämnen, tävlingar från urminnes tider kommer att gå av stapeln. Några av dem är bastubadning och att hålla andan längst i en jacuzzi. Ser fram emot allt detta men också till en utgång och efterfest utan dess like! Morgondagen bjuder på Jobb... Den som lever får se hur det går med tanke på att jag inte hade tänkt sova så mycket i natt heller. Förhoppningsvis hinner jag med en fika med Winterås innan han far med tåget till Huvudstaden.
Sist tänkte jag nämna att den som är intresserad om hur mina två månader i Asien blir Ni får gärna titta förbi här!
Kan lova att jag kommer att uppdatera med både bild & text.
På återseende!
/ Marcus
Good times..
bad times.. Det är nu när vinterkylan tränger sig på man saknar värmen i klassrummet.
Igår överraskade jag Ida med en konsert, hennes favoritartist Lars W stod på scenen i Leksand, så jag tog tillfället i akt och bokade biljetter för ett tag sedan. Kvällen var väldigt lyckad trotts att jag inte kunde en enda låt(!)
Det bästa i musiken tyckte jag var fiolerna, och nu är det säkert flera stycken som hajar till. Precis!, Kent.. Mannen, myten, legenden & den där mysgubben till lärare som andra bara kan drömma om. När han tar ton och låter ett instrument ljuda så lovar jag att han inte lämnar någon oberörd. Det är väl också just därför jag saknar honom, men inte bara honom. Bertil, Anja, Magnus och alla de andra lärarna på Ekologi hade en egen tappning i allt de gjorde.
Det är just nu när man blickar ut över ett kallt förvinter-Sverige som man saknar andan och glöden bland alla där nere i källaren. Kaffedoften blandat med skratten och surren, tillsammans med de halvtrasiga sofforna, Det eviga tjatet om att vi inte fick spela på datorerna. Jag blir faktiskt berörd just i detta nu, känner mig varmare i kylan trotts att det är ett halvår sedan jag lämnade lokalerna bakom mig, för gott.(?) Just att studera tre år på Ekologiprogrammet har varit rena lyxen, sammanhållingen mellan inte bara klassen utan de andra klasserna, stämnigen mellan lärare och elever, ja allt har varit guld! Skolan var för första gången riktigt kul att gå till. Det är just det jag är rädd för, har den bästa tiden i mitt liv redan varit? För jag är verkligen 100 procent säker på att när jag väl ska plugga vidare, då kommer ingen lärare eller ingen klasskamrat slå dem som fanns på EKO, sjukt men så sant. Saken att lämna EKO bakom sig för gott tror jag bara är bullshit, alla som gått där har sina egna minnen och upplevelser. Men jag kan slå vad, om alla rikedomar i världen att 99,9 procent av alla dessa är av det glada slaget. Jag är glad att jag gjorde valet att gå på Ekologiprogrammet i 9e klass, det är det bästa valet jag gjort hittills i mitt 19åriga liv.
Nu lämnar jag det halvdystra nostalgiskrivandet bakom mig för ett tag, det jag egentligen skulle ta upp var riktat mot Fredrik, vad sägs om en cover på "Sad Lisa" med Kent på fiol, igår blev den uppenbarelsen klarare än någonsin förut. Vi måste få det att ske.
Tillbaka till EKO då, ser fram emot julspelet om några veckor, ska smyga mig in och kika på det!
På återseende efter kvällens bravaden,
Ska nämligen dansa vals med pepparkakor och vita möss!!
/ Marcus
Här nedan följer lite random bravader med klassen..Förlåt,. Här nedan följer lite bravader med BÄSTA-klassen
Dead End Friends.
Nu har jag verkligen lyssnat in mig på TCV. Det är så sjukt bra musik, fast kan väl knappast säga att männen bakom någonsin gjort något dåligt så. Jag menar, Dave Grohl. Nirvana & Foo Fighters, det säger en del. Även Josh Homme med Queens of the stone age och Eagles of death metal, sist men absolut inte minst har bandet en legendarisk basist. John Paul Jones från forna LED ZEPPELIN! Det kan ju inte vara dåligt när tre så stora och musikaliskt begåvade genier står på scenen. Nu ser jag verkligen fram emot en riktig turné från grabbarna, ett besök i närheten vore inte fel alls.
Tänk att man aldrig tröttnar på musik!
Senast igår åkte jag på en örfil av min flickvän då jag försvarade Rolling Stones, men vad gör det? Lite måste man tåla för något så magiskt. Okey då, mina känslor för Ida är väl minst lika magiska (om inte änn mer magiska) som de känslor jag har för musiken. När Ida är med kan man ju tyvärr inte lyssna på allt. Det går ann om jag spelar någon platta med Dylan eller sätter på några sköna unplugged tappningar. Men direkt disten åker på eller det blir fartfyllt, nae då blir det snudd på bråk! Ja ja, jag överdriver kanske lite, men jag har lärt mig att välja mina stunder!
Varje ensam-tillfälle man får slänger man fram hörlurarna ur fickan, pluggar in dem i telefonen och stänger allt annat ute. Fast först och främst brukar det alltid gå 1-2 minuter till spillo då de vita sladdarna alltid, alltid trasslar och frasslar in sig..
Klockan är 16:27.
Skulle det här varit för sex månader sedan så hade knappast himmelen sett lika gråspräcklig ut och det hade inte alls varit lika bläckmörkt ute. Nej för ett halvår sedan hade solen precis påbörjat sitt årliga uppvärmande av marken vi står så säkert på. Då var jag i full gång med allt pluggande, avslutande av kurser festande och så mycket annat jibbo på det..
Det är ju inte för intet man längtar tillbaka, inte lite utan förbannat jävla mycket måste jag säga!
Men en gång EKO06 är alltid EKO06, och nästa helg blir det fest med lite gamla godingar. Det är ju inte precis så att man tappat kontakten med alla. De som umgås är ju de sóm vill umgås och de som betyder någonting redan från början och nu, resten har dragit sig ur och kan stanna där avvaktande och se på med sina avundsjuka valpögon.
Jag skiter i vilket, mitt liv trivs jag relativt bra med ändå! Det enda som är skit nu, det måste vara att Fredrik sitter i Thailand, sicken liten skit han är egentligen. Synden straffar, som man brukar säga, han har varit sjuk i några dagar så shi fick han!
Avundsjuk? Nej inte alls! Det som är så tråkigt är att han missar det underbara höstvädret som legat över Dalarna under de två veckor han varit borta..
Men för den insatte så är det inte långt kvar till Februari heller.
Dagen idag har gått i julpyntets anda. Idas mormor kom hem till henne för att pynta lite. Så vi hjälpte glatt till med en hel del, tiden gick bara lite för fort och efter en välbehövlig paus med nybakta lussekatter åkte vi för att införskaffa oss ännu mer pynt. Denna gång till Mr. Mats kontor. Shoppade loss ordentligt och efter någon timme åkte vi hem, Ida ville inte ha hjälp så jag satte mig här.
Som ni kanske förstår suger jag in mig musik och letar plåtar utomlands. Får gå och kika förbi fönstren vi Fastighetsbyrån senare!
Ska väl snart börja göra mig i ordning, ska på kalas och middagsbjudning ikväll, med Ida hos hennes faster Anna. Det ska bli jätte trevligt! Men jag oroar mig mycket, eftersom beslutsångesten sakta kryper på, mer och mer för varje minut som går. Det eviga klädvalet..
Som sann rocker tar jag det som ligger framme ;)
(Haha, på tal om det. Igår blev jag påtvingad av expediten på Carlings att testa ettpar tjejbyxor. Satt som ett smäck, deffinitionsfråga visseligen.. Men i vilket fall, väldigt låga i grejen var dem också och jag provade att luta mig frammåt, ja precis! Hade jag köpt dem och inte varit varsam på vart och hur jag satt mig så hade jag blivit ett lätt byte för alla myntkastare..)
På återseende
Med vänliga hälsningar / Marcus
Beslut, tankar, velande..
Beslutsångesten har krupit sig på och mörkret faller redan vid fyra numera..
En utav dessa saker kan ni hjälpa mig med i varje fall, vilket av dessa alternativ ser bäst ut ?
Ska beställa nytt bankkort då mitt gamla krånglar till tusen.. Men istället för att göra det lätt
för mig har jag självklart fuckat upp situationen och skaffat mig beslutångest på köpet, ( som att jag ALDRIG brukar ha det annars)
Den som vill kan ju kommentera vilket kort som ser bäst ut.
Tack på förhand!
/Marcus
Them Crooked Vultures.
Ett bot mot höstmörkret!
Long time no see!
Det var verkligen inte igår jag skrev här, måste varit mer än ett år sedan! Det känns ganska oviktigt nu ändå, speciellt när det är November.. Allt ser så förbannat tråkigt ut, blickar jag bara upp från skärmen ser jag ett stort fönster framför mig. Väl där kan jag ju inte säga att det är strålande sol och vita stränder. Nej, träden är helt kala och på backen ligger alla deras löv och det är regnrusk i luften, det förklarar nog varför marken är fuktig också! Himmelen är helt mörkgrå, likt domedagen eller någonting. Men icke då, det är ju bara den underbara månaden November! Det låter nog sjukt för de som känner mig, men nu är jag lite dubbelsidig och säger att jag längtar jag faktiskt efter snö. Då blir det åtminstone lite ljusare och man känner sig varmare när man går ut trotts minusgraderna. Men å andra sidan brukar snön inte ligga längre än på morgonen, så blir resten av dagen förstörd av slask och blöta strumpor.
Nej nu är det mycket negativ energi som frigörs, skärpning Marcus!
Det som räddar den här dagen är väl musiken och mitt eviga letande efter billiga flygbiljetter. I högtalarna är det för tillfället lite Stones som på något sätt förtrollar mig att inte längre se ut genom det halvdaskiga fönstret. Likt en hallucination ser jag endast palmer och tropiska skogar, kanske har någonting med musiken att göra ändå, hehe. Eller så är det för att jag varit sjuk och konstig i kroppen hela helgen. Som tur är så kommer Ida hem om ett tag i alla fall, så får jag smitta henne lite med mina killbaciller.
Återigen tillbaka till flygbiljetterna. Vi planerar en resa på minst två månader, packpacka och skita ner oss lite i den asiatiska djungeln och sedan tvätta av oss vid de gyllene stränderna! Resan går förmodligen av stapel i slutet på Februari, från huvudstaden på östkusten har vi tre alternativ att börja i, Peking, Kuala Lumpur eller Bangkok. Vilka både jag och Ida är klyvna om vart vi ska börja våran resa!
Nej nu innan jag skriver vidare ska jag gå och ringa vaccinationsbyrån.. Hatar sprutor, och förresten så öser regnet ner här i södra Dalarna. Som tur är har Them Crooked Vultures skiva kommit, så jag hoppar snart glatt ner till telefonen och slår på rikssvenskan! ;)
..
..Det här är Vaccinationsbyråns automatiska telefonsvarare.. Whatever, jag vill inte prata med dig.
Lämnade i alla fall namn, telefonnummer och ärende till robotrösten. Hoppas han sköter sitt jobb.
För tillfället ser jag en kille som går med ett skrikrosa paraply., Vart är världen påväg ?!
Nej nu fick jag plötsligt en "nuärdetbannemignogjagorkarinteskrivamer"-uppenbarelse från ovan. Måste springa ner och fylla en flaska med vatten. Efter det ska jag återgå till mitt passionerande letande efter lågprisflyg och aktiviteter, sen får jag nog tyvärr inte ha musiken på längre då min flickvän tycker att den MUSIK jag lyssnar på inte låter bra..Jo jag tackar jag! 100000 gånger hellre Zeppelin, Stones, Nirvana & Hendrix än Kvinnan gagga, Timmerfisk och alla bläartister hon har en förmåga att tycka bättre om än mig! ;P
Puss på Ida du behöver inte läsa de sista raderna:)
Nej nu är det nog på riktigt. Känns i kropp och själ bra att jag tagit upp mitt bloggande igen, har en del nyheter att sprida världen.
Kom ihåg vart ni hörde det först-regnet kommer att fortsätta minst månaden ut..
/ Marcus
Sömnbrist eller spökar det?
Vad nu då tänkte jag. Det hela känns ju ganska mysko. Så jag reser mig snabbt upp likt en militär som försovit sig. Fifflar fram telefonen som ligger på bordet. "04.13" gaaaah! Måste somna om tänkte jag, släcker lampan igen och lägger telefonen för laddning på samma bord som förut. Men just då jag ska lägga mig till ro infinner sig en mystisk känsla i rummet och en kall vind kittlar mig i örat. Tänk dig ungefär som att någon skulle andas Vicks blå på dig en vinternatt. Jag blir tårögd av känslan och rycker tag i lampknappen. Som ni kanske gissat är det fortfarande tomt i rummet och mina tankar vandrar ifrån mig. På väg hem från min vän Björn tidigade idag stannade jag och luktade på en svamp som liknade en toppis. Slängde snabbt iväg den då den hade samma blöta och råa doft som de flesta svampar. Men genom att lukta på en svamp kan jag väl inte få hallucinationer? Så den slutsatsen går ganska snabbt bort. Vilket fall som helst tänker jag inte mer på det och släcker lyset för att åter igen försöka falla in i drömmarnas land. Genom att sluta ögonen så långsamt som möjligt hoppas jag på bästa tänkbara effekt! Vilket inte hjälper för fem öre. Istället ligger jag och tänker på, ja det mesta som jag kommer på. Allt från praktikrapporter till cykelslangar, Led Zeppelin, tv-program, morgondagens klädsel, dagar som kommer, dagar som aldrig kommer igen och stressfaktorn i det hela är att jag borde sova. Så sant som det är sagt börjar jag vid den här tiden känna mig sliten efter gårdagens äventyr så på mindre än fem minuter händer det magiska. Ögonlocken faller och lämnar inte en gnutta ljus för att komma in, visseligen är mitt rum sjukt mörkt men ni förstår principen. Drömmer mig bort i kanske tio härliga minuter..
När plötsligt SAMMA vindpust i örat, SAMMA skrämmande känsla isar in till benen och SAMMA svarta mörker tänds av en glödlampa som inte avslöjar något! Börjar vid den här tiden bli ganska trött på att bli väckt av något för mig helt okänt som uppenbarligen endast visar sig under natten i skyddande förhållanden.
Tagen av stundens alvar förstår jag ju hur dum jag egentligen är, tittar en sista gång på klockan "04.34" går därefter och stänger igen 3/4 av ventilationen som jag öppnade tidigare under dagen medans en städning av stugan pågick. TOPPEN! Efter det har jag faktiskt inte så mycket mer att tillägga eftersom jag inte kommer ihåg något och måste ha somnat snarast.
Så här i efterhand funderar jag bara på en liten sak, vad var det som pickade mig i pannan?! Who knows, antar att jag aldrig kommer få reda på det heller. Men en sak jag vet är att jag för säkerhets skull ska sova med ett öga öppet inatt.
Tyck gärna till om ni har förslag om vem min besökare kan vara..Första inlägget förresten. *STOLT*
/Marcus
