marcusberglund

Gårdagen bestod av jobb, födelsedagsfirande och vänsterstök.

Jobbet behövs knappast förklaras mer än att det var lördag och att julhandeln har börjat på riktigt..

Födelsedagsfirandet blev det en hejdundrandes uppslutning på! Nathalie, Maria och lilla jag satt i en pittoresk etta, mitt i hjärtat av Vasastan. Vilket  i sin tur innebär att det är lite extra mysigt såhär i juletider. Glögg, Gateaubullar och en hel del musik gör ju inte tillställningen direkt sämre. Går inte att misslyckas med det sällskapet! Just därför hoppade vi senare in i första bästa taxin och vidare mot Regeringsgatan 66 och Kåken.

Anders the one Gummi3 anslöt utanför och vi skuttade in, likt på moln av glädje och alkoholrus. Vid min sida hör jag en kissnödig väns desprata utlåtande om att få träffa Agnes motherfucking Carlsson, men nej. ICKE! Vi tar oss istället en stor stark, stapplar upp för den lilla trappan och möts av basförstärkt musik, cigarettrök och en dunst av infravärme. Pipan langades fram och kvällen blev så gott som fullbordad redan där.

Men tiden gick och klockan slog hemfärd.

Här delar jag tankarna med alla som har varit fulla vid en tunnelbanestation någon gång. Man hittar allt här. Slödder och pack, punkare, stekare, negrer, handikappade, töntar och - men framför allt white trash brudar. De finns överallt och de är alltid för fulla, är alltid för lite påklädda, har alltid så svårt med ett vårdat språk och använder alltid sin röst för högt. Trotts det lyckas man alltid fastna vid någon av dessa misslyckade själar, någon som inte kan stå på egna ben och heller inte använder sin mun för att kommunicera utan för att knyda likt ett djur. Tjejen i fråga sparkade fritt i luften för att fånga vår uppmärksamhet. Det var nog meningen att vi skulle bli imponerade, men när hon faller handlöst och slår bakhuvudet emot betongen tycker nog ingen man, förutom självaste Anders Eklund att hon är charmig.

Anders (självfallet inte Eklund) och jag gjorde nattens första goda genom att ta hennes händer, stödja henne mot en vägg, för att sedan skicka rödskjortorna på detta blonda vrak som desperat förökte få med oss hem. Tilläggas bör att hon trotts dessa starka människor inte kunde hålla sig upprätt men hon kom förhoppningsvis i säkerhet någonstans.

Fruängen kom och vi satte oss, självfallet ramlade ännu ett vrak ner jämte.. En innebandymålvakt som precis hade gjort slut med sin pojkvän fick vi fram i alla fall. Med blodsprängda ögon och gråt i halsen var det tydligen inte lätt att bjuda på ett skratt. Men åter igen levererar jag och min sambo, och i slutet av en resa fylld av pepptalk och skämt såg man knappt att hon hade varit ledsen.

Väl hemma var vi peppade för sängen, men så blev det inte. Grannen bredvid styrde julfest och stämningen var på topp, plötsligt röck det mer i dansmusklerna än i ögonlocken.

Vi kom, vi såg, vi argumenterade. Stämningen var som alltid på en vänsterfest, flummig och alla verkade påtända. Då inte av droger, utan av varandras andedräkter. Det finns väl nämligen ingenting som biter lika mycket som vänsterpropaganda, då inte på mig men på dem själva. Jag ska inte sticka under stolen med att stämnigen var på topp, granen var på plats och spriten flödade. Möblerna låg upp och ner, väl vid hallen möttes vi av världens största klädhög. Man kan likna den med bokhögen som Hitler brände av för några år sedan, en sån hög jag endast trodde att en tonårstjej hade kunnat lyckats med.

Men jag trivdes, folk var varma (Vilket kan förklaras inte bara med dans utan det kan även bero på att samtliga tjejer hade 2 kilo hår under armarna) och stämningen var gemytlig.

Vi samtalade om allt mellan rött och blått, kvinnors rätt i köket och nordisk mytoligi. Samvetet gav vika efter allt för många pipbloss och jag gick över till mig. Sömnlösheten från den gångna veckan var ett faktum och jag slocknade ovaggat klockan 06 efter att ha laggt några ord mot Mohammed på WF.

I afton nalkas julstök i huset, alla är välkomna.

Soooo looong SUCKERS!!

/ oneMB