Dagen med stort R.
Natten, STORM! Till en början låg man och var avundsjuk på de svenskar som inte hade fått nog med alkohol under helgen. De som trotsar levern år efter år. De som somnar i diken och tappar tänder mot asfalten. De som går till sängs med helt fel person och aldrig lär sig att uppskatta det lilla. Trotts dessa skräck exempel hade jag själv velat gjort en hel del av det, gärna i goda vänners sällskap. Det ryktades om grunge-kväll i Ludvika. Vilken jag säkerligen evigt kommer att ångra att jag inte infann mig på. Nej istället försökte jag sova, men blev ständigt väckt av yrvädret utanför. Piskade och ven tamig fan överallt. Men några timmar fick jag till godo, väl behövligt efter min och Anders fredags kväll-natt-morgon vilken fortfarande rubbar min sömn.
MEN.
Då var det hög tid. Två dagar efter julafton, den 26e december. Idag, måndag börjar rean. Så här efter att Sverige har gått och överdrivit med uppdragna mungipor i flera dagar är det dags, nu kommer djuren fram. De som skiter i allting utom dem själva. Som en flock skrämda elefanter kommer de att riva och slita i allting de når! Men vi räds inte, vi är redo. Låt dem komma bara!!
Jul i Dalarna!
Det har varit en händelserik dag på många sätt och vis.
Jag är hemma i Dalarna och firar jul, vilket jag trodde skulle vara snötäckt vid den här tiden. Men icke! Kylan finns dock, strax under strecket så det är ganska milt. Men fortfarande kallare än huvudstaden.
Sova nu. Slit bilderna med hälsan!
ODELALY!!
Juletider.
För en gång skull skönt att åka förbi T Centralen på morgonen. Allt folk verkar som bortblåsta. De kanske har själar ändå. Annat är det väl i morgon, när jag går av där. Det är då de jobbtrogna ska trängas, lik julgrisar på väg slakt.
Jobba - fest - packa - åka.
|| M. B.
.
Given to fly.
Efter den här helgen så vet jag verkligen hur man tar det lugnt, trotts känner jag mig fortfarande inte riktigt utvilad.
Nå väl, i går bjöds det på middag hemma hos A vilket uppskattades stort. Trevlig kväll med mycket hyss, somnade som vanligt gott efter det. Kan ju tillägga att en kopp glögg och två torra lussebullar inte gjorde saken sämre.
Efter att ha legat på sängen en stor del av dagen, skrivit en förbannat bra text och lyssnar igenom en stor del av den musikskatt som jag gömmer på min dator. Ja då är det nu hög tid att göra mer kreativa saker. Varför inte arbeta lite med händerna, knåda och knepa på någonting stort och mörkt. Tills det får den perfekta formen. Självklart pratar jag om en deg/smet - whatever, någonting ätbart som inehåller choklad i varje fall.
Äh, nu orkar jag inte skriva mer. Men räds inte fott folk. I afton skall jag bjuda på ett skriftligt mästerverk, utan dess like!
På återseende fuckheads!
Plötsligt händer det!
Ludvika. En pittoresk småstad med knappt 25.000 invånare, beläget i södra Dalarna. Nära vacker natur och den vackra sjön Väsman. Här händer inte mycket årligen, men vi har varandra, Ludvika festen en fet malmkropp och ABB så klart.
Men ibland händer det, för några år sedan försvann Jimmy mystiskt och hittades senare dränkt i förorenad vattenpöl. Sen har vi gårdagen, brutal misshandel mitt på stan, upplyst gata med ett flertal vittnen. Att vi svenskar dricker alkohol och slåss är väl ingenting att sticka under stolen med, speciellt inte på vintern. Men det är vansinne att folk måste dö så där, till synes oskyldigt.
Speciellt jävligt känns det när det är i ens hemstad, den stan man vuxit upp i och faktiskt känner sig trygg med. Dessvärre förstår jag helt, inte minst med tanke på att det finns en hel del pack runt omkring. Nu talar jag inte om de som hänger utanför Donken med sina bilar, dag in och dag ut. Nej, utan jag pratar om de som försöker leva i skuggan i ett desperat försök att inte bli upptäckta av oss vanliga, hederliga svenssons. Men de är ju just de som faktiskt syns mest. Knark-junkies, kriminella och inte minst de största töntarna, Bandidos.
Nu kommer jag säkert att bli rödslistad, vilket jag skiter i då jag skriver precis vad jag känner för. Jag tycker att det är skam, att enda gången Ludvika sätts på kartan är när det händer sådana grejer. Men det är väl bara att vänja sig. Så länge vi tillåter till exempel Bandidos och små kriminella som tror att det är fränt att hålla på med skit, så kommer de självklart att trappa upp sina dåd och därav göra grövre saker.
Det hände nämligen i morse igen. En man blev skjuten i bröstet och det blev en ny första sida på Aftonbladet. Jag tror, eller kan väl nästan säga med säkerhet att jag vet. De har ingen som helst koppling till varandra. Gårdagen handlade om en vilsen invandrare och dagens händelse var garanterat white-trash-MC-relaterad.
Det ligger egentligen ingen fakta bakom det jag skriver men det är mina vilda tankar, inte konstigt att folk blir hatiska. Jag hoppas verkligen att polisen gör sitt jobb och får fast på de gärningsmän, vilket jag hoppas och tror ska vara hyfsat enkelt med tanke på att det var en del folk som faktiskt såg gårdagens dåd.
Om inte tar samhället saken i egna händer. Se bara på fallet i Malmö där de skulle skjuta hej vild. Nej om vi inte sätter stopp för skiten nu slutar det som i de större städerna, se Göteborg, där skjuter de hej vilt. Nej, åter ett meningslöst inlägg där jag knappt vet vad jag har skrivit.
Jag tycker att det är roligt när det händer saker i sin kära hemstad, verkligen. Förjävla synd att folk måste dö på kuppen bara!
Nej från att vara på lite depphumör blev jag plötsligt sjukt glad. Annika Svensson, vem fan du än är. Bra låtval i musikhjälpen!! Pearl Jam hela dagen, ja tack! Ledig helg och allt, nu ska jag göra mig någonting och äta hade jag tänkt. Sen får vi se, kanske ska träffa A.
Vi hörs, garanterat!
Sanslöst!
Jag tycker att det är hög tid att införa körkort på barnvagnar och pensionärer. Båda är ju samhällsfarliga! De förstnämnda bara går och går, se sig inte för och är alltid så förbannat stressade. Pappor brukar vara lugnare och faktiskt planera sin körning bättre. Detta meddelande går ut till det andra könet, mammorna, kvinnor i allmänhet. Naturens nervvrak, hispiga och uppjagade för ingenting.
Senast i morse blev jag påkörd bakifrån vid spärrarna(!?) vänder mig om och säger ett det är okey, trotts att hon inte visade en gnutta ånger. Dum som jag är håller 15 sekunder senare upp dörrarna åt henne med ett leende på läpparna.
Pensionärer då, till antal är de nästan liks många om inte fler än virriga föräldrar med barnvagnar. Men trotts det är de nästan jobbigare. Alltid så in i helvete långsamma. Om de kan gå utan hjälp tar alltid hundra år, men om de måste ha hjälp tar det banne mig hundra år till. Alltid så sjukt veliga, allt från vilken väg de ska ta, vilken färg på tröjan de ska köpa till barnbarnet till vilken bulle de vill äta. Trotts att de sedan länge supit bort sina smaklökar och vanligtvis endast dricker välling.
Sen är det någon oskriven regel att man alltid måste visa hänsyn till de äldre, vilket jag faktiskt tycket är bra i en viss mån. Men om äldre människor åker tunnelbana på morgonen, sluta ta sån jäkla plats och snälla gå av när ni ska. Tro heller inte att ni har förtur på sittplatser, ni kan stå. Ni gick ju dit.
Ska ni gnälla får ni skaffa barnvagn eller rullstol likt andra krymplingar och låta folk med körkort på sakerna köra er.
Nå väl, bästa morgonen på länge i övrigt. Hoppas på att kunna segla på det molnet ända till jag slutar jobbet 20:30...
Nästa stopp NK, igen. Tog för små skor igår. Klantarsle!!
Dagens låt: Pearl jam - Black.
Vilka för övrigt sålde slut 15,000 plåtar på en förmiddag. Lucky I've got mine!!
OneMB
SL + Tillbaka till framtiden = sant.
Vill börja med att tacka samtliga medverkande på vårt julbord igår. Sanslöst roligt, ett extra stort tack till Pablo som jag inte har träffat på ett bra tag! Jag och Adam åkte sedan vilket jag skrev igår, in på ett jippo. Vi hittade, till slut. Finns inte så jätte mycket att säga mer än att stämningen verkade god. Stapplade nämligen hemåt med pipan i högsta hugg kort efter att vi anlänt.
Då så, en annan sak som tynger mig.
Bussar har väl en underlig förmåga att få folk till vansinnes tankar. Gåendes från där jag bor korsar man ett hörn, vilket till synes inte är större än något annat hörn. Trotts detta måste det ändå finnas någon tidkapsel som gör det omöjligt att komma i tid till bussen.
För det tar mig cirka 34 sekunder att gå till den, och jag öppnar portdörren ungefär 3:45 minuter tidigare än avgång varje morgon. Trotts detta ser man att den nästan jämt lämna hållplatsen, utan mig. ELLER så är den förbannar sen så att man ändå missar den tub man har tänkt att åka med från början.
Självklart var det, det förstnämnds fallet även i morse. Så jävla tur att jag går så förbannat snabbt! Jag anlände till tunnelbanan precis när tåget rullade in. Det kanske finns en Gud ändå(?!) eeh, nej förresten. God is gay!
Nu vandrar jag längst Sergels torg. Roligt att titts på människor, finns ju en del original. Ska mot NK och inkassera ett par nya skor!
Ha de vet jag!
(skrivit allting gåendes, nämligen rapportera vid konstig skrivning)
Om ni missar detta är ni dumma i hela huvudet!
Pearl jam kommer till Sverige, dagen innan min födelsedag. För i helvete. Väntat i 22 år.
Jag är glad. Full också. Julfest! Ska snart på annat jippo, kammakargatan 22! Om jag hittar;)
Skål mina vänner!
Tack på förhand. MB
Pilutta.
Tänkte bara göra, det som jag alltid gör. Nämligen att skriva någonting helt oväsentligt.
Ligger i sängen, vaknade för cirka 27 minuter sedan. Somnade faktiskt direkt efter middagen 21:08. Men hör och häpna, hann innan ställa klockan på kvart i tio för att jag kände att en power napp var på din plats. Klockan ringer, och som av ren reflex flås snoozen på, trodde jag. Nej utan som ni märker föll jag in i djup sömn och vaknade flera timmar för sent. Jag ska inte sticka under stolen med att det var förbannat skönt, men å andra sidan har jag förbannat mycket att stå i.
Då är det bara till att ta tag i allting då, börjar med att byta band på min klocka.
Dagen har i övrigt varit skön, rullat på likt hamstern ni vet. Gallerian har varit fylld till bredden med julmys och det är första gången på väldigt länge som jag faktiskt kommer i lite stämning.
Nå väl. I morgon blir det kalas av många slag. Först dränga till 17:30, sen väntar en julfest med jobbet. För att runda av kvällen åker jag på en tillställning som självaste A står för, Vilket jag ser fram emot väldigt mycket!
Nej fy bubblan, dags att sätta igång suckers!
Goder natter, hoppas att Lucia varit snäll idag.
M.B.
Morgon, redan(?!)
Denna morgon var en av dessa då man vill ligga och snooza lite extra. Täcket var nämligen lite extra varmt och det hjälpte faktiskt, just lite extra mot de lite extra kalla vinpustarna som alltid lyckats leta sig in genom isoleringen runt fönstret.
Nå väl, all min vakna tid är ett äventyr. Därför måste jag nu springa till bussen, som alltid brukar vara lite extra tidig. Speciellt extra ordinära mornar som dessa!
Jag önskar er en god lucia gott folk!
Jag sväljer!!
You heard it!
Om man luktar på ett bröd som är mjukt känner man oftast direkt på stanken om det skulle råka vara gammalt. Eller så möts man av en smisk i ansiktet från de gröna porerna som på något sätt lyckats beblanda sig med det lilla syre som tidigare fanns förslutet i påsen.
Så är då inte fallet angående olivbröd dock. Nej för olivbröd har tydligen det där våta oset redan från början, vilken jag förut endast trodde att mögligt bröd hade. Min limpa var ju ljust gräddad, den såg perfekt ut, mjuk och saftig, men doften jag kände påminde mig om någonting oätbart och fick mig att tveka. Jag närmade mig med rädsla. Efter att ha tvättat händerna och torkat dem, tog jag tag i första bästa kniv, greppade tag i brödbiten och lade den ner för att vila på skärbrädan, någonting som kom att bli dess sista vila. Jag gjorde lidandet kortvarigt, skar tre sjukt perfekta skivor. Resten av olivbrödet slängde jag tillbaka i påsen, vilken jag förslöt noggrant. Det fick helt enkelt bära eller brista för mig nu, jag smorde på lite smör, hyvlade ett par ostskivor och tänkte för mig själv. Om det är äckligt så gör jag precis samma sak som resten av världen skulle ha gjort om de fått någonting osmakligt i munnen, jag spottar. Men...
Rubriken talar för sig själv. Min mage mår bra och jag är sjukt mätt. Olivbrödet var bland det godaste bröd jag har smakat. Way to go Gateau! (Mycket jäkla smygreklam här, men man kanske måste fjäska lite med tanke på sina tidigare snedsteg!)
Fy fabian vad klockan går när man absolut inte har någonting bättre för sig. Veckan börjar ordna upp sig också och det ser ut att hända en hel del roliga jippon.
Sleep tight motherfuckers!
The one&the MB
You heard it!
Om man luktar på ett bröd som är mjukt känner man oftast direkt på stanken om det skulle råka vara gammalt. Eller så möts man av en smisk i ansiktet från de gröna porerna som på något sätt lyckats beblanda sig med det lilla syre som tidigare fanns förslutet i påsen.
Så är då inte fallet angående olivbröd dock. Nej för olivbröd har tydligen det där våta oset redan från början, vilken jag förut endast trodde att mögligt bröd hade. Min limpa var ju ljust gräddad, den såg perfekt ut, mjuk och saftig, men doften jag kände påminde mig om någonting oätbart och fick mig att tveka. Jag närmade mig med rädsla. Efter att ha tvättat händerna och torkat dem, tog jag tag i första bästa kniv, greppade tag i brödbiten och lade den ner för att vila på skärbrädan, någonting som kom att bli dess sista vila. Jag gjorde lidandet kortvarigt, skar tre sjukt perfekta skivor. Resten av olivbrödet slängde jag tillbaka i påsen, vilken jag förslöt noggrant. Det fick helt enkelt bära eller brista för mig nu, jag smorde på lite smör, hyvlade ett par ostskivor och tänkte för mig själv. Om det är äckligt så gör jag precis samma sak som resten av världen skulle ha gjort om de fått någonting osmakligt i munnen, jag spottar. Men...
Rubriken talar för sig själv. Min mage mår bra och jag är sjukt mätt. Olivbrödet var bland det godaste bröd jag har smakat. Way to go Gateau! (Mycket jäkla smygreklam här, men man kanske måste fjäska lite med tanke på sina tidigare snedsteg!)
Fy fabian vad klockan går när man absolut inte har någonting bättre för sig. Veckan börjar ordna upp sig också och det ser ut att hända en hel del roliga jippon.
Sleep tight motherfuckers!
The one&the MB
Otrohet rubbar samveten.
Jag måste erkänna en grej. Det är absolut ingen lätt sak att komma fram till ytan med. Man kan ju säga att ämnet är bland de känsligaste. Vet egentligen inte varför jag berättar det, men jag kan lika gärna passa på att skriva av mig här. Ändå en ganska betydelselös blogg i övrigt.
Nå väl, det här är ingenting jag är det minsta stolt över. Ni får helt enkelt se mig som modig, eftersom jag faktiskt skriver det här, på internet, där alla kan läsa.
Jag faller ibland för frestelser, ibland frestelser som har ödestigande konsekvenser. Just det här kanske ingen har ramlat ner från en klippa av, men mitt samvete är ärrat för ett tag framöver!
Det började igår, runt sex tiden på eftermiddagen. Jag kände ett väldigt begär och sug efter det söta i livet. Jag skäms lite när jag säger att det faktiskt har varit planerat sedan ett tag. Det började med ett enkelt telefonsamtal och som alltid var det någon som nappade.
Timmarna gick och spänningen låg i luften, blodet rusade i hela kroppen, jag var redo. Väl när dörren ringde öppnades den med värme...
Nej, nu är det nog. Ni förstår säkert hur det slutade. Otroheten var ett faktum!
Jag vill därför be om ursäkt. Till alla er som läser, om det är någon som gör det.
Så här i efterhand ångrar jag ingenting, absolut inte. Det hände nämligen i morse igen.
Men jag vill ändå kunna dela denna känsla med någon, kanske få svar på lite frågetecken.
Är det okey att vara otrogen med bakverk som man själv har gjort, eller måste allting komma ifrån Gateau?..
Ledsen att göra er tjejer i svarta hålet besvikna, men jag hoppas att ni kan förlåta mig!
Kanske dags att använda rasten för att köpa en försonings espresso.
M.B.
God morning!
Vaken, pigg och förbannat taggad. Det är ju måndag och ännu en dag på jobbet!
Tuggar febrilt i mig min saffransbule, klär mig själv med heltäckande kläder, konstigt nog, och är redo för att möta ruskvädret.
Har en lång dag framför mig, en oviss kväll då jag är redo att hitta på någonting utöver det vanliga!
Hörs senare folket!
/ONEMB
Julstök
Så ja! Nu har de sista gått.
Toppenkväll blev det med en hel del godsaker!
Delar därför med mig av några bilder här nedan.
Knäck, katter, choklad och pepparkakor. Har setat och frossat ett tag men det är nog dags att lägga ner. Sa jag det förresten? Att det har varit en sjukt skön söndag! Vaknade i bra tid och har egentligen inte gjort någonting vettigt, men dagen har varit lång, på ett bra sätt, och flytit på galant.
Nej nu har jag precis satt på en tvätt omgång, ska göra mig lite varma mackor och hoppa in i duschen. Sen kanske tysken kommer på besök!
Well well, simma lugnt mina barn!
/ M.B.
Dags att ta tillbaka vad som är mitt!
Gårdagen bestod av jobb, födelsedagsfirande och vänsterstök.
Jobbet behövs knappast förklaras mer än att det var lördag och att julhandeln har börjat på riktigt..
Födelsedagsfirandet blev det en hejdundrandes uppslutning på! Nathalie, Maria och lilla jag satt i en pittoresk etta, mitt i hjärtat av Vasastan. Vilket i sin tur innebär att det är lite extra mysigt såhär i juletider. Glögg, Gateaubullar och en hel del musik gör ju inte tillställningen direkt sämre. Går inte att misslyckas med det sällskapet! Just därför hoppade vi senare in i första bästa taxin och vidare mot Regeringsgatan 66 och Kåken.
Anders the one Gummi3 anslöt utanför och vi skuttade in, likt på moln av glädje och alkoholrus. Vid min sida hör jag en kissnödig väns desprata utlåtande om att få träffa Agnes motherfucking Carlsson, men nej. ICKE! Vi tar oss istället en stor stark, stapplar upp för den lilla trappan och möts av basförstärkt musik, cigarettrök och en dunst av infravärme. Pipan langades fram och kvällen blev så gott som fullbordad redan där.
Men tiden gick och klockan slog hemfärd.
Här delar jag tankarna med alla som har varit fulla vid en tunnelbanestation någon gång. Man hittar allt här. Slödder och pack, punkare, stekare, negrer, handikappade, töntar och - men framför allt white trash brudar. De finns överallt och de är alltid för fulla, är alltid för lite påklädda, har alltid så svårt med ett vårdat språk och använder alltid sin röst för högt. Trotts det lyckas man alltid fastna vid någon av dessa misslyckade själar, någon som inte kan stå på egna ben och heller inte använder sin mun för att kommunicera utan för att knyda likt ett djur. Tjejen i fråga sparkade fritt i luften för att fånga vår uppmärksamhet. Det var nog meningen att vi skulle bli imponerade, men när hon faller handlöst och slår bakhuvudet emot betongen tycker nog ingen man, förutom självaste Anders Eklund att hon är charmig.
Anders (självfallet inte Eklund) och jag gjorde nattens första goda genom att ta hennes händer, stödja henne mot en vägg, för att sedan skicka rödskjortorna på detta blonda vrak som desperat förökte få med oss hem. Tilläggas bör att hon trotts dessa starka människor inte kunde hålla sig upprätt men hon kom förhoppningsvis i säkerhet någonstans.
Fruängen kom och vi satte oss, självfallet ramlade ännu ett vrak ner jämte.. En innebandymålvakt som precis hade gjort slut med sin pojkvän fick vi fram i alla fall. Med blodsprängda ögon och gråt i halsen var det tydligen inte lätt att bjuda på ett skratt. Men åter igen levererar jag och min sambo, och i slutet av en resa fylld av pepptalk och skämt såg man knappt att hon hade varit ledsen.
Väl hemma var vi peppade för sängen, men så blev det inte. Grannen bredvid styrde julfest och stämningen var på topp, plötsligt röck det mer i dansmusklerna än i ögonlocken.
Vi kom, vi såg, vi argumenterade. Stämningen var som alltid på en vänsterfest, flummig och alla verkade påtända. Då inte av droger, utan av varandras andedräkter. Det finns väl nämligen ingenting som biter lika mycket som vänsterpropaganda, då inte på mig men på dem själva. Jag ska inte sticka under stolen med att stämnigen var på topp, granen var på plats och spriten flödade. Möblerna låg upp och ner, väl vid hallen möttes vi av världens största klädhög. Man kan likna den med bokhögen som Hitler brände av för några år sedan, en sån hög jag endast trodde att en tonårstjej hade kunnat lyckats med.
Men jag trivdes, folk var varma (Vilket kan förklaras inte bara med dans utan det kan även bero på att samtliga tjejer hade 2 kilo hår under armarna) och stämningen var gemytlig.
Vi samtalade om allt mellan rött och blått, kvinnors rätt i köket och nordisk mytoligi. Samvetet gav vika efter allt för många pipbloss och jag gick över till mig. Sömnlösheten från den gångna veckan var ett faktum och jag slocknade ovaggat klockan 06 efter att ha laggt några ord mot Mohammed på WF.
I afton nalkas julstök i huset, alla är välkomna.
Soooo looong SUCKERS!!
/ oneMB
